För er som inte vet vad det är; Alzheimers är en form av demens. Personen glömmer mer & mer, blir väldigt förvirrad. Ju längre tiden går, desto värre blir det & tillslut börjar även kroppen brytas ner. Minns innan vi upptäckte det, mormor hade blivit av med sin väska & vi trodde hon hade blivit rånad. Kommer inte helt ihåg, men tillslut hittade de ju väskan i lägenheten. Det kan väl iofs hända vem som helst, att man tappar bort väskan. Men vill även minnas att hon själv trodde hon blivit bestulen på den...

Tillslut fick hon flytta in på hem. Då gick hon fortfarande att prata med väldigt mycket, ibland kunde man märka av att något var fel. Men sen efter ett tag kände hon knappt igen oss längre & började haka upp sig på saker. Inte varit & hälsat på henne på säkert 5 år, vad är det för mening när hon inte ens känner igen en? Känns som att hon gick bort för över 5 år sedan, eftersom hennes personlighet försvann då. Bara ett skal kvar. Mådde bara dåligt av att se min mormor så. Är glad att jag inte åkt dit, vill minnas henne för den hon var & inte för sin sjukdom.

Tror hon bara var 65 år när hon fick diagnosen. Minns inte riktigt, men hon var inte gammal iallafall. Upptäcker man det i tid finns det bromsmediciner, tror nästan man kan stoppa det om det upptäcks i tid. Bra att tänka på, vem som helst kan drabbas.

Känns iallafall skönt ändå att det är över. Hemskt att en människa ska behöva leva så i 10 år, det är inget liv. Men blir ledsen när man tänker att om detta inte hade hänt, hade hon kanske funnits frisk fram till idag iallafall. Men livet blir tyvärr inte alltid som man tänkt sig...